NU är det länge sedan jag skrev något. Under tiden som tiden har gått så, har det hänt mycket i mitt liv. Att sörja någon så kär som sin egen mamma är nog det svåraste jag har varit med om. Varje dag, varje timme, hela tiden kommer det upp bilder av minnen på mamma. Det är fina minnen, det som är absolut jobbigast är ändå när man ser eller är med om något och tänker Wow det där måste jag berätta/visa för mamma, sen kommer verkligheten ikapp och man inser att det inte går att dela sin glädje med henne längre. I torsdags var det dax för begravningen som blev så fin den bara kunde bli, tror vi var 45 pers i Västertuna kapell. Släkt, vänner och gamla grannar var där. Och så klart en hel del utbytesstudenter som åkt när å fjärran för att deltaga i denna sorg som vi har för mamma. Tack till alla som varit där och stöttat mej/oss.

Nu under helgen hade jag tagit ledigt, på det viset fick jag 7dagar ledigt vilket behövdes, vi har kört lite cross under ledigheten och varit på Borlänge street open och tittat på när Hallman när han körde en låg 12a med sin bil. Vi har även varit mycket ute i Sellnäs umgåtts med främst pappa men även hela familjen (utbytesstudenter mfl).

Nu i kväll har jag börjat jobba igen och tiden gick väldigt fort idag. Konstigt det där hur tid kan gå olika fort, minuten i väntan är längre än minuten i händelsen. Mycket knepigt det där. Nått jag vet är att tiden inte är evig och vissa av oss får inte den tid vi förtjänat, orättvist kan man säga att det är.

Har även köpt en tavla.

       


/Gråberg