Semester, första semestern jag haft sen 2003, härligt tänkte jag att det skulle bli. Vi åkte ner på söndagen den 17/7, resan gick kanon bra lungt och billigt. Riktigt nöjd med förbrukningen på Nissan. Väl där nere så träffade vi min kusin Monica+ barn och Faster Anita. Gick en sväng på kvällen ner till havet, allt var så där underbart som det bara kan vara. 

På måndag morgon när vi vaknade så åt vi frukost. Kom 2 släktingar förbi och hälsade på. Det är då min telefon ringer! Det var Pappas jobbarkompis som undra var Pappa var, han hade inte dykt upp på jobbet, och han svarar inte i någon telefon. Jag ringer till Fredrik (min äldsta systers man) och ber honom åka ut och titta till Pappa. 30min senare får jag samtalet ingen vill ha. Min Pappa, Min vardags hjälte, Min Älskade Far har vandrat vidare.

Jag kan inte tro det jag hört på telefonen. Det får bara inte vara sant, det var ju han man ringde om allt. spelade ingen roll vad det var så kunde han det mesta.

Men det var sant och stora tårar forsar ner från mina kinder. går ut och packar bilen och vänder hemmåt. Hemmåt mot ett hem som inte längre är lika mycke hem som för bara några timmar sedan.

I Dag har vi varit på Fonus och börjat vår resa, en resa som kommer vara svår och tung. Men med familj och vänner så kan resan kanske gå lite lättare.



Vila i frid kära Pappa, din himla resa kom alldeles för hastigt och fort. Du kommer alltid vara Min förebild, Min hjälte, Min trygga plats i världen. Ingenting kommer bli som det varit.


Älskar dej Pappa / Din son